Skip to Content

Inventering dag- och spillvattenledning i Väckelsång vecka 17-23

På uppdrag av Tingsryds kommun kommer Svapipe AB att kontrollera och inventera dagvatten- och spillvattenanslutningar till kommunens ledningar i Väckelsång under vecka 17-23.
Anledningen till denna undersökning är på grund av stor belastning av tillskottsvatten i spillvattenledningsnätet vid nederbörd. Detta medför en onödig miljöbelastning och risk för källaröversvämningar.
Fastigheter kommer att beröras och beträdas flertalet gånger av personalen från Svapipe. Personalen på Svapipe behöver inte tillgång in i er fastighet så ni behöver ej vara hemma när undersökningen sker.
För att på snabbaste sättet undersöka era anslutningar använder man rök. Röken tillförs i ledningsnätet utanför husen och tränger sig sedan upp genom stuprör, brunnar med mera. Röken är helt ofarlig och benämns som teaterrök.
Inför ledningsinventeringen ber vi er göra följande:
Fyll på alla vattenlås som finns i fastigheten, även golvbrunnarna, som inte alltid används. Detta för att undvika att röken kommer in i er fastighet.
Har ni frågor kring arbetet är ni välkomna att ringa VA-ingenjör via växeln på telefon: 0477-441 00

 

Meddelande från Tingsryd kommun

Har du en egen pool, utomhusspa, badtunna eller bassängbad och har kommunalt vatten ska du kontakta kommunen och VA-enheten 3 dagar innan du fyller upp poolen. Vattnet i ledningarna är ett livsmedel som vi alla måste vara rädda om.
Det kan bli brist på vatten om stora vattenmängder tas ut ur ledningsnätet.
Planera och fyll poolen försiktigt och långsamt. Fyller man på poolen för snabbt kan det bli rörelse i vattnet som medför avlagringar. Det kan innebära att vattnet blir grumligt i hela området.

 
Bor du i Linneryd eller Yxnanäs måste du få ett godkännande av kommunen och VA-enheten, innan du fyller upp poolen.
Använd gärna vår e-tjänst som du enkelt fyller i https://minasidor.tingsryd.se/oversikt/overview/274
Det går också bra att ringa och meddela VA-enheten på telefon 0477-441 00
 

 

Vaccin, snö och predikningar

Det pratas vaccin och från himlen faller aprilsnö. I trafikkorsningen utanför Gothia Towers håller någon en domedagspredikan i stark motvind. Mycket kan hända på en Göteborgsresa i otålig väntan på våren.

Livet bjuder ständigt på nya överraskningar. Vem i hela världen hade för drygt ett år sedan kunnat förutsäga att vaccination skulle vara det stora samtalsämnet? På tåget till Göteborg pratas det ivrigt om både AstraZeneca, Pfizer/Biontech och Moderna. Vilket vaccin är egentligen bäst? Hur är det med biverkningar? Två damer i sätet intill mig verkar dock överens om att det ska bli skönt att få den där sprutan och att livet därefter kan börja återgå till det normala igen. Förväntan spirar i deras ögon. Damerna går en ny vår till mötes.

Den metereologiska våren känns dessvärre avlägsen när jag anländer till Göteborg. Kyliga stormvindar viner över gatorna och piskar flanörerna skoningslöst i ansiktet. Jag kämpar mig bort till dagens första intervju, som ska äga rum på Gothia Towers. I vindtjutet hör jag plötsligt en skorrande röst. Jag stirrar mig häpet runt. Mitt i trafikkorsningen bland spårvagnar, bussar och bilar utanför hotellet står en man med megafon och gastar för full hals i värsta motvinden. Hans röst studsar hopplöst runt men jag tycker mig uppfatta ord som ”JESUS”, ”FRÄLSNING” och ”DOMEDAGEN”. Jag beundrar hans envishet men har inte den minsta lust att stå i ovädret och lyssna på dystra profetior. Istället skyndar jag mig in i hotellobbyn. Där gör en gammal skäggig farbror med rollator en oväntad entré. ”Har du beställt rum?”, frågar portiern. ”Nej, jag har tappat min mobil i en taxibil. Kan du ringa chauffören?”, säger farbrorn. Det visar sig att taxichauffören hittat mobilen men inte har möjlighet att komma till Gothia Towers den närmsta timmen. ”Men du kan vänta här i vårt café så länge om du vill”, säger portiern. ”Ja, jag kan vänta här i flera timmar”, svarar farbrorn förtjust och får sig en lyxig eftermiddag långt från snålblåsten.

Det är fredagskväll. Jag tar mig vidare till Majorna och puben The Red Lion för att diskutera fotboll med Roger från Sandarna BK. Vid bardisken står en kvinna och försöker göra en snabb beställning. ”Klockan är kvart i sju. Utanför väntar en taxi”, förklarar hon. ”Ska du redan hem?”, frågar bartendern. ”Nej, jag ska hinna till Systembolaget innan stängningsdags”, förtydligar hon. Jag kan konstatera att Coronapandemin uppenbarligen vänt upp och ner på partylivet. Numera börjar man med krogrundan och avslutar på Systembolaget. Vem hade kunnat förutse den utvecklingen?

Den fredagsfestande kvinnan hoppar in i taxin, för nu rullar nämligen åter taxibilarna i Göteborg. I början på april stod de stilla nästan en hel vecka. Ett tekniskt fel i en mjukvara gjorde att alkolåsen i bilarna slogs ut. Taxibilarna gick därmed inte att starta. Hela fordonsflottan stod stilla. ”Det var kanske ett virus”, muttrar en bargäst. ”Men nu har alkolåsen blivit vaccinerade”, lägger han till och skrattar så att ölen skvalpar.

Vaccineringen fortgår och människorna ser fram mot våren. Men på söndagen inträffar ännu ett bakslag. Snön faller över Göteborg. Folk huttrar över eländet. På tåget hem noterar jag att det småländska höglandet fått vinterskrud. Ve och elände. Men vi får hålla humöret uppe och följa predikningarna – HÅLL I, HÅLL UT!

DAVID FÄRDIGH

Det befriande vårdoppet

Efter några tunga månader så är våren äntligen här, något som jag under påskhelgen i vanlig ordning firar med ett rejält vårdopp i sjön Åsnen. På Långfredagen är det åter dags att kasta sig i plurret, rena själen och låta vårskriket ljuda över nejderna.

Påsken handlar som bekant både om lidande, död, återuppståndelse och glädje. Det sistnämnda är mer välbehövligt än någonsin med tanke på Coronapandemin, som inte bara orsakat sjukdom och död utan dessutom krånglat till livet på de mest oväntade sätt. När jag passerade en galleria häromdagen var en man och en kvinna synnerligen upprörda över att de inte fick sitta och fika vid samma bord. ”Vi brukar ju ligga med varandra på nätterna”, påtalade kvinnan för vakten. ”Det kan jag inte ta hänsyn till”, svarade vakten, som av det
bistra ansiktsuttrycket att döma helst även hade velat stoppa deras nattliga aktiviteter. Paret åtskildes och skingrades från fikabordet. En stund senare återförenades de och jag såg dem köpa påskgodis tillsammans. Glädjen visste inga gränser. Hela dramat blev en illustration av avsked och återförening. Precis som påskens budskap om liv, död och återuppståndelse.
Mörkret hotar men i slutändan segrar ljuset.

Mitt eget sätt att fira ljusets triumf är att ta ett dopp i sjön Åsnen. Denna högtidliga ceremoni infaller alltid på Långfredagen. Traditionen sträcker sig mer än 20 år tillbaka i tiden.
I såväl strålande vårsol som bitande snöstorm har jag under årens lopp sprungit nerför stranden och kastat mig i vattnet. Om jag ska vara ärlig så föddes idén till vårdoppet i berusat tillstånd och det första doppet genomfördes under inverkan av alkoholhaltig doping. Men numera så kastar jag mig i vattnet spik nykter. Tanken är att konfronteras/omfamnas/slukas av vattenmassorna med öppet sinne och utan bedövningsmedel. Badet ska vara chockerande men uppfriskande och livsbejakande. Efter några sömnaktiga och grådaskiga vintermånader ska
såväl kropp som själ kickas igång och fyllas med ny kraft. Det är en reningsprocess men också en återuppståndelse för att anknyta till påskens religiösa innebörd. Ett riktigt vår-vrål hör också till. Tro nu dock inte att jag gått och blivit en renlevnadsmänniska, hemska tanke!
Efter doppet kan jag mycket väl tänka mig ett glas vin eller en rejäl whisky för att fira både prestationen, livet och vårens ankomst.



Hur påverkas då vårdoppet av rådande smittskyddsrestriktioner? Frågan är förstås ofrånkomlig i dessa tider. Jag kan dock intyga att det sällan brukar vara någon större trängsel i vattnet under Långfredagen. Men publiken då? Ja, där blir det förstås knepigare. Risken är att vårdoppet på Långfredagen skulle kunna betecknas som en allmän sammankomst och därför inte får överstiga åtta personer. Jag gör dock sällan någon större reklam för evenemanget, även om det nu slår mig att den här texten i sig skulle kunna räknas som marknadsföring. Men
någon publikrusning tror jag likväl inte på. De senaste åren har åskådarmassorna mestadels bestått av en mycket liten krets som antingen velat ge moraliskt stöd eller skratta åt galenskapen. Men vill någon ansluta sig till vårdoppet så finns inga hinder. Alla är välkomna.
Om ni inte hittar oss längs Åsnens östra strand så öppna öronen och lyssna. Ni kommer garanterat höra skriket!

DAVID FÄRDIGH

Röster mot tystnaden

Växjös gator ligger öde och tysta på lördagskvällen. Coronapandemin har tvingat in oss framför tv-apparaterna för att följa Melodifestivalen, där Tusse välförtjänt och passande nog vinner med ”Voices”, ett rop mot tystnaden.

Efter att ha försummat Melodifestivalen de senaste åren har det blivit en rejäl uppryckning denna gång. Jag har åtminstone delvis sett samtliga fem program. Frivilligt och påtvingat. Det finns liksom inte särskilt mycket annat som händer på lördagskvällarna i det Corona-nedstängda Sverige. Är man konspiratorisk lagd skulle man rent av kunna misstänka att Christer Björkman och Anders Tegnell ingått en helig pakt. Krogarna måste stänga klockan
20, vilket av en tillfällighet är just den tidpunkt då Melodifestivalen drar igång. Simsalabim!
Folktomt på gatorna och höga tittarsiffror för SVT. Jackpot för både Björkman och Tegnell.
Fast den sistnämnde kanske inte är helt överlycklig över att det sägs förekomma trängsel hemma i tv-sofforna. Nya restriktioner kan vara på gång.

Melodifestivalen har blivit allas vår lägereld i Coronamörkret. Lyckligtvis har även kvalitetsnivån på tävlingen höjts avsevärt. Jag var inte särskilt imponerad första lördagen men därefter har det tagit sig. Åtskilliga låtar har faktiskt varit fullt lyssningsbara, somliga rent av njutbara. Såväl låtskrivare som artister har spetsat till sig i Coronakrisens skugga. Det finns ju inga andra åtaganden som distraherat - varken jobbiga turnéer, hysteriska skivsigneringar eller välbetalda företagsgig.

Finalkvällen i lördags var snyggt producerad. Men med total frånvaro av publik och studiopersonal med munskydd så blev det en viss apokalyptisk inramning. Det känns ju väldigt talande att en av de få närvarande förutom artisterna var Suzanne Axell från tv-programmet ”Fråga doktorn”. Inte ens Melodifestivalen undkommer längre den medicinska vetenskapen.

Melodifestivalen 2021 blev också festivalgeneralen Christer Björkmans avsked. Ni kan kanske historien om hur han som t-shirtsförsäljare på Rocktåget 1991 sent en natt övertalade Niklas Strömstedt att skriva en Mello-låt till honom. Det blev ”Imorgon är en annan dag”, som vann finalen året därpå, 1992. Sen på 00-talet kallades han in som Melodifestivalens räddare och gav som festivalgeneral konceptet en ny renässans. Han sägs ha härskat
oinskränkt. Den eran kröntes i lördags. Inte ens teknikstrul från den internationella juryn tilläts sabotera tillställningen. När den stackars Simon i London inte fick ljudet att fungera så tog Christer vant befälet och delade själv ut poängen. Christer sägs förresten ha älskat Melodifestivalen redan som liten parvel. Hans mamma var Ulla Björkman, känd som ”roulettdrottningen” i Sverige på 1960-talet. Henne blåste för övrigt Bert Karlsson i början av sin företagarkarriär när han tjänade sin första miljon på bingohallar. Björkman och Bert Karlsson. Melodivärlden är ganska liten.

Tillbaka till finalkvällen. Rätt låt vinner! Tusse utklassar alla. Tänk att kunna leverera med sådan karisma, röst och dessutom med en fenomenalt vältajmad låt. ”Voices” är exakt vad vi behöver i dessa Coronatider, en förtröstansfull röst mot uppgivenheten och tystnaden. Nu väntar så småningom Eurovision Song Contest i Rotterdam 18-22 maj. Fram till dess ska tydligen tv-helgerna fyllas med Let ́s Dance. Men där går min gräns. Carola och Janne Josefsson som dansar tango i direktsändning är mer än vad jag kan uthärda. Då föredrar jag att
vandra runt på de Corona-ödsliga gatorna.

DAVID FÄRDIGH

Hjälp till att hålla Tingsryds kommun rent

Hjälp till att hålla Tingsryds kommun rent och få chansen att vinna ett fint pris!

Under mars månad vill vi i samband med friluftslivets år uppmärksamma konsekvenserna av nedskräpning i naturen. Skräp som slängs i naturen skadar både djur och natur men gör också samhällen otrygga och bidrar till stora kostnader.

Var med och bidra till en mer trivsam och trygg miljö genom att samla upp det skräp du ser på gator, i diken, utmed promenadslingan, utanför mataffären eller kanske på skolgården. Släng sedan skräpet i närmsta soptunna.

Kanske vill du göra en större insats? Ta med dig en påse ut och samla allt skräp du ser längs din runda.
Vinn ett fint pris genom att visa oss det skräp du samlat ihop och mejla en bild till kulturofritid@tingsryd.se.

Ett presentkort på Tingsryd handel till ett värde av 500 kronor kommer slumpmässigt att lottas ut till en av de som samlat ihop skräp och som mejlat in en bild på detta till oss.

Ibland räcker orden inte till

Jag jobbar med ord. Uppgiften går ut på att beskriva och spegla människor och händelseförlopp. Ibland känns det som att grundmaterialet är i tunnaste laget, men så plötsligt inträffar motsatsen. Som när det till exempel dyker upp fantastiska personligheter som 85-åriga Ingvar Nilsson.

Som reporter och skribent möter man stundtals på förhinder. Någon berättar en hemlighet som inte får avslöjas. Eller som visar sig vara ett luftslott. En företagare som jag kände viskade i mitt öra om häpnadsväckande miljonaffärer som omfattade såväl kungligheter som höga potentater inom politikens värld, men det blev inget skrivet eftersom ena hälften omfattades av sekretess och den andra hälften var uppenbart ren och skär lögn. Det är förstås frustrerande men har åtminstone ett underhållningsvärde.
Det är värre med personer som demonstrativt tiger eller berättar en massa ord som inte betyder någonting.
En kommunikationsdirektör som säger BLABLABLA eller en politiker som har mundiarré men endast talar mumbojumbo. En myndighetsperson sa en gång till mig - ”När vi anlägger ett framtidsperspektiv på nuvarande situation ser vi både intressanta utmaningar och strukturer med förbättringspotential.” Jag ryser fortfarande av obehag. Då föredrar jag politikern som sa rakt på sak - ”Jag har inga nyheter att komma med den här gången. Jag är helt tom.”
Politikern slapp följdfrågor.

Vissa människor är svåra att spinna en historia om. Men sen har vi motsatsen, exempelvis Ingvar Nilsson, också känd i Tingsryd med omnejd som ”08:an”, ”Cykelmannen”, ”ordkonstnären” och ”pianisten”. Här saknas varken livshistoria eller munvighet. Ingvar ringer och berättar att han gett sig i kast med att skriva memoarer och vill höra min åsikt om hans litterära alster. Vi sammanstrålar därför på Solvikens Pensionat i Ingelstad och med sig
har han en diger lunta med maskinskrivna papper och diverse utklipp.
Ingvar är alltid en överväldigande upplevelse. Trots att han hunnit fylla 85 år så sprakar han av energi och
munnen går oavbrutet. Han är stockholmaren och den framgångsrike entreprenören med eget handelsbolag som susade fram i livet i 180 tills allt ”gick i baklås” som han uttrycker det.
En rad motgångar följde, eller som han beskrev det för mig - ”Jag fick fyra hjärtinfarkter, råkade ut för en svår bilolycka med åtföljande hjärnblödning, blev blåst av banken på 15 miljoner och skilde mig. Det var ett tufft år”.

Ingvar cyklade så småningom ner till Småland, där han påbörjade ett nytt liv i Tingsryd.
Började skriva dikter och betraktelser. Efter att tidigare bara författat torra offerter så flödade plötsligt orden i en aldrig sinande ström. Så har det sedan fortsatt.
Numera är han känd som poet, pianist och livskonstnär. När han nu undrar om jag skulle kunna hjälpa honom att skriva berättelsen om sitt liv känns det näst intill övermäktigt. Jag menar, i vilken tråd ska jag börja dra?
Är det ens möjligt att göra Ingvars sällsamma livsäventyr rättvisa i skriftlig form?
Sådana frågeställningar snurrar i skallen under vårt möte på Solvikens Pensionat. Jag lovar att
tänka på saken.
Sen går Ingvar bort till pianot i matsalen och börjar spela för glatta livet. Han är en virtuos, ett fenomen. Tonerna flödar som i en färgexplosion och jag konstaterar i mitt stilla sinne, ibland räcker orden helt enkelt inte till.

DAVID FÄRDIGH

Lek och kreativitet när Ann-Britt gör konsthantverk

Färgglada ullfåglar gör succé

Hon började med att sy kläder men sen dess har Ann-Britt Weidmert från Väckelsång fortsatt med att både tillverka färgglada ullfåglar och fläta korgar av pil. Besökare på Huseby Julmarknad och Skördefesten på Öland känner bland annat igen hennes populära tuppar.
– Jag gillar att leka mig fram med material, former och färg. Det är bara fantasin som sätter gränserna.

Ett lätt kaos kännetecknar Ann-Britt Weidmerts hantverksateljé i bostaden i Skir strax söder om Växjö. Eller som hon själv kallar det – ”lekrummet”. Det är här som hon skapar sina färgglada kreationer, bland annat tovade skålar och fåglar. Allra populärast är hennes tuppar.
– De har alltid bra åtgång, så jag måste se till att tillverka och ha ett lager hemma. När det är ordnat kan jag släppa loss och leka fram nya saker. Då kommer alla de här grejerna i kaoset till användning.

Hur mycket tid lägger du på ditt konsthantverk?
– Jag har aldrig vågat räkna antalet timmar. Nästan varje dag efter frukost går jag upp till arbetsrummet och jobbar halva dagen med hantverk och på kvällen i soffan framför tv:n tar jag en hög, som endast kräver en synål. Det skulle kännas som förspilld tid annars.



Ann-Britt har genom åren använt sig av väldigt många olika material. Det började först med tyg. Under uppväxten i Väckelsång sydde hon nämligen kläder och längre fram tog hon upp beställningar på bal- och bröllopsklänningar.
– Men jag slutade så småningom eftersom det tog för mycket tid. Istället började jag med att tova ull och sticka.

Framför allt upptäckte Ann-Britt att det går göra massor med spännande saker av ull, bland annat skålar och fåglar.
– Det är bara fantasin som sätter gränserna.

Att klura ut nya saker beskriver Ann-Britt som en spännande resa. Hon testar sig gärna fram med olika material, former och färger. Exempelvis tovade skålar dekorerade med gran- och björkrötter. Två helt olika material som smälter ihop med varandra.
– Ögonblicken när man plötsligt kommer på och skapar något nytt, då är det en skön känsla av lycka!

På senare år har Ann-Britt flätat mycket pil, ett starkt och hållbart material som bland annat lämpar sig väl för korgar.
– Först måste pilen läggas i blöt i 14 dagar så att den mjukas upp, sen kan man arbeta med materialet och fläta. Då har man ungefär en vecka på sig innan det stelnar igen och blir oanvändbart.

Hemma i Skir brukar Ann-Britt anordnat kurser i just pilflätning, något som alltid är uppskattat.
– Kurserna lockar en trogen och hängiven skara som återkommer varje år. Vi har väldigt roligt tillsammans.

Sina konsthantverk säljer Ann-Britt hemma i ateljén, men hon syns också ute på mässor.
Medverkan på Huseby Julmässa har blivit något av en tradition, även det blev ett hack i kurvan när evenemanget ställdes in i höstas på grund av Coronapandemin.
– Det är väldigt roligt på Huseby, både att släppa loss kreativiteten och bygga upp montern inför julmässan och sedan att träffa alla människor under hela veckan som mässan pågår.

Vilka av dina konsthantverk går hem mest?
– Tuppar, änglar och pilbollar med ljusslingor.

Skördefesten på Öland i slutet av september är också alltid intecknat i Ann-Britts kalender.
– Då finns jag i Borgholms slottsruin i samband med Fårets dag. Det är ett roligt evenemang som helt kretsar kring får, lamm och getter, och där jag visar upp och säljer mina tovade alster.



LÄS HELA REPORTAGET I VÄXJÖBLADET/KRONOBERGAREN FREDAG 26 FEBRUARI

DAVID FÄRDIGH

Prenumerera på innehåll