Jag och Araby

Nyligen var jag och såg livedokumentären ”Älskade Araby” på Regionteatern och började fundera på mitt eget förhållande till denna beryktade stadsdel. Mina erfarenheter därifrån rymmer både livsbejakande festivalglädje, dramatiska rånförsök, konstiga gränsdragningar och förvirring på paketutlämningen.

Innan jag hamnade i Väckelsång spå var Araby mitt första hem. De första månaderna i mitt liv tillbringade jag nämligen i en lägenhet på Nydalaområdet. Av förklarliga skäl är minnena från denna period dock ytterst begränsade. Ungefär 38 år senare gjorde jag comeback på Araby när jag installerade mig i ett frilanskontor i utkanten av Dalbo. Det blev många promenader i ett område som bjöd på många fascinerande upplevelser. Mångfalden av människor och alla spännande möten med nyfikna och glada nysvenskar. Festivalen Araby
folkfest med dess livsbejakande stämningar och rytmer. Men också rånförsöket en sen vinterkväll när jag lyckades freda min kameraväska genom att springa mitt livs snabbaste 100-meterslopp. De unga förövarna blev kvar i mörkret. Araby visade upp alla sina ansikten, på GOTT och ONT!

Något jag aldrig glömmer är järnstängslet som plötsligt en dag sattes upp rakt igenom fotbollsplanen nedanför mitt frilanskontor. Grusplanen där barnen brukade lattja fotboll var plötsligt genomborrad av en järnridå av modell KALLA KRIGET. Vad hade hänt? Jo lägenheterna på ena sidan hade ombildats till bostadsrätter medan den andra sidan fortfarande bestod av hyresrätter. Bostadsrättsföreningen hade nu tagit beslutet att inhägna sitt kvarter och gränsen visade sig gå rakt igenom fotbollsplanen. Jag funderade på vad barnen tänkte. Kanske
hade deras familjer flytt från gränskonflikter i oroliga delar av världen. Nu gick plötsligt gränsen här i Sverige rakt igenom deras lekplats.

Sverige är för övrigt ett land fullt av osynliga gränser. Krångliga regelverk och fyrkantig byråkrati utgör emellanåt oöverstigliga murar som gör livet surt för såväl gamla som nyanlända svenskar. Ett exempel blev jag själv vittne till vid paketutlämningen i Araby. En äldre herre skulle hämta ut ett mindre paket och anmodades att visa upp sin legitimation. Mitt körkort ligger i paketet, förklarade mannen. Men du måste visa upp en giltig legitimation först, påtalade expediten. Den ligger i paketet, upprepade mannen. Det hjälper inte, fastslog
expediten. Mannen tog då upp sitt gamla körkort. Datumen är utgånget. Det kan vi inte godkänna, fastslog expediten. Det nya körkortet med giltigt datum är i paketet, förklarade mannen. Jag kan inte ge dig paketet utan att du uppvisat en giltig legitimation, påtalade expediten. Men då öppnar vi paketet tillsammans så får du se min nya giltiga legitimation, föreslog mannen. Det är tyvärr mot reglerna, konstaterade expediten. Men då har jag en idé. Vi öppnar paketet tillsammans och skulle det visa sig att det INTE innehåller mitt nya körkort så ringer du polisen omgående och anmäler mig, föreslog mannen. Det är fortfarande mot alla regler och jag kan råka illa ut men OKEJ, suckade expediten och gav slutligen med sig.
Paketet innehöll mannens nya körkort. En mörkhyad man vände sig till mig och frågade på bruten svenska, är det alltid så här? Ibland, svarade jag sanningsenligt. Ni är lyckliga. Ni ha små problem, konstaterade invandraren och skakade förundrat på huvudet.

DAVID FÄRDIGH